sent? aah det är sent. men nu kommer det, inlägget som kommer att bli premiären på denna snart fruktansvärt populära bloggen.

(om det är någon som kommer att uppfatta bloggen enbart som ett dumpningsställe för egensinniga sarkasmer och ironi, så kan jag bara säga, att ni troligtvis har rätt. Ni bör inte tro, intressera, ja, inte ens läsa det som skrivs här då det som skrivs inte kommer att skänka er någon som helst form av tillfredsställelse eller viktig information. men då verkligheten(en massa tid på en flygplatsen)har nått mig så tänker jag nu iaf skriva.)

"En snabb uppdatering till eventuella personer (aah den enstaka procenten besökare som inte består av jonatan) som inte vet hur situationen ser ut."

jag har under torsdagen 12 aug 2010 lämnat min kära hemstad vid vänerns strand och allt vad denna lilla bygd kan tänkas kunna inehålla för att ge mig av ut i världen. varför jag i första hand gav mig iväg och lämnade denna lilla idyll där solen alltid sades skina är ett mysterium, inte minst för mig! Men anledningen till att jag for kan ni "eventuella" läsare skita fullständigt i, för tillfället, så kan jag skriva ett hjärtkramande inlägg om det senare. men hur som helst så har jag efter att ha lämnat det mesta som jag håller kärt bakom mig så kom jag under fredagen(självklart den 13) till arlanda. och resten är i princip sjukligt ointresant (flygaaaa flyyygplaaan) fram tills jag kommer fram till USA. Eller aah det är inte så jäkla intresant det heller, för sen åkte vi nämligen buss.
Men destinationen var som vanligt mycket mer spännande, det var nämligen stället där vi skulle bo i en vecka och ha roligt ("vi" inkluderar inte mig, jag skulle gå upp jätte tidigt nästa morgon och åka vidare). Detta låter kanske inte så spännande men det bör tilläggas att anläggningen var ett militärcollege. kan det tänkas ett bättre ställe att förägga en veckas ungdomsläger på! Omgivningen av murar, taggtråd och vatten(den låg på en halvö med vatten på tre sidor) skänkte verkligen en betrygande känsla och man kände sig inte alls rädd och instängd som på ett fängelse. Men nu märker jag att jag låter fruktansvärt pessimistisk och bitter, och det bör jag inte vara för den dagen jag var där var faktiskt skitkul och jag träffade en massa riktigt trevliga människor. Men eftersom man var trött av att ha flygit hela dagen så hann man inte med att göra så mycket, men bland det som hanns med inkluderas fotografering av en en bro som var förbjuden att forografera av "nationella säkerhetsskäl"(finns nu på min mobil) och pratstunder med uppbiffade militärstudenter i en hiss, pizza hanns också med och jag måste säga att amerikansk pizza tillhör den mest....äckligaste skiten jag har fått i mig! vad fan gör dom med maten egentligen?! jag ser en stor framtida marknad för en eventuell etablering utav Norrstrands pizzeria i USA(jag skulle köpa iaf).

Sen sov jag.

Sen gick jag upp.

Sen dess har jag ensam sprungit runt på flygplatser mellan incheckningsdiskar och olika gates, tills jag slutligen hamnade där jag sitter nu, i en hyffsat skön skinsoffa på gate A68 på Denvers flygplats. Och om nån timme eller två så avgår mitt sista flyg på den här resan, och det flyget går till Scottsbluff Airport, sen 20 min bil och sedan är jag på platsen jag kommer att bo på de närmsta 10 månaderna, nämligen på Grandview Road, Gering, Nebraska.

Skål!


(ps inlägget skrevs 14 aug, men lades upp 15 aug)